Den som har
Äntligen fredag!
Jag ser fram emot en helg med kanske lite pyssel, lite sol och en massa lugn och ro, men än så länge är det fortfarande fredag. Det är nog den bästa dagen på veckan.
Just nu skiner solen, fast det blåser en hel del så det är inte skönt att sitta ute. Jag och Baloo var en runda runt byn för ett tag sedan, precis när det var som sämst väder ute. Kände mig lite lurad för när vi började promenaden var det solsken, om än lite blåsigt, sedan vände det fort till mörka moln som släppte ifrån sig snö som piskade i ansiktet, så att man fick gå sådär hopkurad som en gammal gumma. Funderade på att vända ett tag innan det värsta hade kommit över oss men så tänkte jag att jag ska inte ge mig, vi går vår runda oavsett väder.
Innan och efter skitvädret hann vi med att träna lite fot, efter tipsen vi fick på tävlingslydnadskursen i går kväll. Den här kursen är redan så himla mycket bättre än den jag gick i somras, jag gillar verkligen Charlotte som kursledare. Vi får se hur bra det går, för sista gången av kursen ska vi visst ha en tävling, så nu gäller det att ligga i och träna. Ska träna lite inne senare med lite gottigare godis hade jag tänkt.
Nya Tider
Länge sedan jag skrev något om hur jag motionerar och äter. Maten struntar jag att skriva något större om, det blir som det blir, tänkte försöka mig på att äta enligt lchf, något sånär i alla fall.
De som känner mig vet ju vilka mängder Coca-Cola jag brukat hälla i mig men sedan två veckor tillbaka har jag inte druckit en droppe och tänker fortsätta vara utan!
Motionen då. Det är här det har hänt mest. Först började jag träna på K´s träningsmojäng, den är verkligen jobbig, för att sedan gå över till spelet jag fick till julklapp av lillebror, Wii Activate. Fy tusan vad jobbigt det är, men jag gör de övningar jag ska göra, plus att jag promenerar en massa med Baloo. Vilodagarna från spelet går vi nästan en mil, så bättre skor vore inte fel att få. Målet är att så att säga bli mer fit, inte nödvändigtvis gå ner i vikt.
I onsdags var jag på Ikea och råkade gå förbi fyndhörnan, och då kunde jag inte låta bli. Jag är nu med två stycken fina Ludde. Jag vet inte hur länge jag sagt att jag velat ha men inte köpt. När man kan köpa två stycken till nästan priset av en så fick de följa med hem.
Agust, ridskolehäst från Boden. Jag tror han är hela 21 år!
Hela gänget förutom Jenny som befann sig bakom kameran.
Jag kan börja med att erkänna att vi har inte firat Påsk ett dugg. Ingen mat, inget påskpynt, vi har inte ens sett en påskkärring, fast vi hade fixat hem en hel del godis från butiken. Det kanske är en tradition som har dött ut, nu är det andra saker man gör. Minns när jag var liten och sprang med en grannflicka.
Årets bilder kommer här, såhär har vi tillbringat våran påsk:
Sista filmen på Freja vad jag vet, här mådde hon bra och var på fantastiskt humör.
Det var nästan så att jag gick på Kurirens aprilskämt om fotbollsskola för hundar, på nått vis lät det ändå vettigt, kanske beror på att jag har en hund som gillar att springa efter saker, han skulle säkert springa efter en boll med om den var gul. Jag hann fundera på anmälning tills jag såg att “journalisten” som skrivit artikeln hette Andrea Prihl. Fyndigt värre.
Skyller min lättluradhet på trötthet eftersom gårdagskvällen innebar mycket jobb. Jag och pappa delade på en halv kalv, vilket innebar att vi paketerade kött hela kvällen. Bonden kom strax efter nio och vi var färdiga vid ett på natten ungefär. Då var jag fruktansvärt trött, och ville inte se mer köttfärs, vill jag nog inte än eftersom jag packade 30 kg fördelat i halvkilospåsar. Drömde att köttfärsen jagade pusselbitarna från pusslet jag byggde på medan jag väntade. Vilka mardrömmar man kan ha.
Nä, jag tror inte det
Idag har det inte varit någon vanlig dag, nej, idag är det Baloo´s födelsedag. Grattis till alla i sov-kullen!
Vi började dagen med att kliva upp tidigt och bege oss till brukshundsklubben för att boka in oss på lite kurser, det blev tävlingslydnad och en prova-på-bruks-kurs, spännande värre med andra ord. Det hela börjar den 17 april, så vi har lite tid på oss att tjuvträna med det lilla vi minns av tävlingslydnadskursen vi gick i somras när vi höll på att krevera i värmen.
Detta är mitt inlägg nummer 200 i denna blogg. Adressen har jag haft i 10 år nu och jag har nog haft minst lika många varianter på sidan uppe, men sedan jag hittade wordpress så blir det inga ändringar mer än att jag byter tema då och då.
Idag har jag haft en sådan där kanondag, humöret på topp och intressanta saker har skett. En av de roligare var när jag kikade på min deklaration, som ser ut att ge mig pengar tillbaka, och det gillas!
Denna sång tyckte jag om när jag var liten. Då visste jag inte mycket om hur det var att ha hund, men jag var säker på att jag ville ha en.
Efter att ha tjatat i jag vet inte hur många år, så gav mina föräldrar med sig, det började tittas på raser, och till slut stod valet mellan Bichon frisé och Engelsk cocker spaniel. Det blev en Rasmus, då hade jag mer eller mindre flyttat hemifrån för att gå gymnasiet i Örebro. Glömmer inte första gången jag träffade honom, en vit liten trasselsudd som mötte mig i groventrén. Så söt han var, och glad. Han fortsatte att vara en glad hund hela sitt liv. Fastän det är flera år sedan han är borta så tittar jag alltid efter honom i hans favoritfönster när jag åker förbi hemma hos föräldrarna.
Några år senare kom Maja in i mitt liv. en långhårig schäfertjej som var lite kantstött, precis som jag. Hon var sex månader då jag fick henne och nästan två år då jag blev tvungen att lämna henne vidare, där hon fortfarande bor. Saknar henne fortfarande varje dag.
Efter mycket om och men skaffade vi oss Freja. Dagen innan jag fick träffa henne satt jag utanför en kiosk i Älvsbyn och funderade på vad hon skulle kunna heta. Freja kom jag på där, och nog var hon en Freja alltid. Tog fyra veckor innan vi fick åka och hämta henne, långa veckor. Envis, snäll, vacker och alltid redo. Min vovva. Saknar henne nått så fruktansvärt.
Baloo då. Skulle följa med svärmor och titta på en liten cocker åt henne. Svärmor tog den ena svarta pojken, men det fanns en kvar. Visade en bild på honom åt maken och då sa han: Ring och hör om han är kvar. Och det var han, min lille Baloo som ligger i fåtöljen tillsammans med älsklingspipisen och sover.
I dag är det bara en sådan där härlig dag. Promenerat runt byn två varv i solen. Härligt.
Baksidan av vårt hus, taget från skoterspåret.
Baloo i snön. Byn i bakgrunden.